Красивей всего - сияния мерцающий миг. 
Вся любовь, что в своём подоле несёт небо,
Отражается одиноким, цельным, скромным светом, 
Что освещает родину - всю землю. 

Всё - нежно, с нежностью руками ласкается. 
Своей рукой Господь рисует побережье и даль его.
Всё так близко, так далеко,  
И всё человеку дано в долг. 

Всё мне принадлежит и всё будет у меня отнято, 
Совсем скоро, всё у меня будет забрано.
Деревья, облака, земля, по которой ходят мои ноги. 
И я буду бродить один, не оставив следов, одинокий. 

                                      ***

Det är vackrast när det skymmer...
Av Pär Lagerkvist

Det är vackrast när det skymmer.
All den kärlek himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus
över jorden, över markens hus.
Allt är ömhet, allt är smekt av händer.
Herren själv utplånar fjärran stränder.

Allt är nära, allt är långt ifrån.
Allt är givet människan som lån.
Allt är mitt, och allt skall tagas från mig, i
nom kort skall allting tagas från mig.
Träden, molnen, marken där jag går.
Jag skall vandra - ensam, utan spår.