Snön från marken har inte smält än men själen vill redan ha vår. Om ni någon gång har blivit friska från en svår sjukdom kan ni förstå denna välsignande känsla när du lämnar all tyngd och illamående så att du stannar upp av vaga förväntningar och ler utan någon anledning. Tydligen kommer naturen nu att uppleva samma tillstånd, marken är kall, leran och snön flikar under fötterna men vad glad, mild och välkommande allt är.

Luften är så klar och genomskinlig att om du kommer upp på ett duvslag eller klocktorn känns det som att du skulle se hela universum från kant till kant. Solen skiner starkt, solstrålarna leker och ler, de badar i pölen med sparvarna. Floden blåses upp och mörknar, den har redan vaknat och inom snart kommer att ryta. Träden är bara men redan levande och andas.