Перевод: Юля Сатарзада и Рушана Даутова, 9 класс

***

Nu är det redan kväll.
Daggdroppar glänser i nässlan.
Jag står vid vägen nästan
Och lutar mig mot ett pilträd.

Månen kastar sin härliga ljus
Direkt på vårt tak.
Jag hör näktergalens sång
Långt borta någonstans.

Det känns så skönt och varmt i själen
Som vid öppen spis på vintern.
Och björkarna står där vita
Som stora ljus i glimten.

Och där bortom floden,
Kanske, bortom skogsbrynet själv,
Bankar den sömnige skogsvaktaren
I sin träskallra dovt.

***

Där står en hägg, vit som snö,
Och grönskan blomstrar med lysande dagg.
Och råkorna strövar omkring runt fältet
Pickande grodd.

Där böjer sig det silkeslena gräset
Och det luktar den hartsrika tallen.
Åh, ni sköna ängar och lövskogar, -
Jag är så bedövad på våren.

Som en regnbåge lyser
Hemliga meddelande i min själ.
Då tänker jag på bruden
Och sjunger bara om henne.

Kom, häggen, blomstra igen med dina snövita blommor,
Och ni, söta fåglar i skogen, sjung era sånger till mig.
Jag sprider som skum, springande runt fältet,
Blommorna härliga dina.

***

Du, blåa maj, ditt glödande värme igen,
Ringen vid grinden kommer inte att ringa sen.
Malörten blåser med sin klibbiga doft,
Och sover du, häggen, i sin vita kappa där.

Och du, fräcka månen,
Som lyser i fönstrets trävingar
Genom ramarna och tunna gardiner,
Och stickar spetsmönster på golvet så fina.

Vår stuga är liten men ren.
Jag är ensam och vilar.
Denna kväll är jag så nöjd med mitt liv,
Som ger mig trevligt minne av min vän.

Trädgården brinner som skummande eld,
Och du, månen, lyser med all din kraft
Och vill att våra hjärtan ska krympa samman
Av längtan efter ordet ”min käre”.

Men i den blomstrande grönskan och släthet,
Till musiken av den glada maj,
Kan jag inte önska mig något, allt är som det är,
Jag accepterar mitt öde.

Jag accepterar dig, kom och visa dig för mig,
Visa mig allt där finns smärta och glädje.
Må vara fridfullt, du, livet, som flög så fort iväg.
Må vara fridfull, du, din blåa svalka.

De gyllene stjärnor somnade,
Och vattens spegel skakade,
Ljuset glimmade svagt i flodens vatten,
Och rodnade himlen.

Sömniga björkar log till mig
Med sina rufsiga sidenflätor.
Lyssna, hur det prasslar i deras gröna örhängen,
Kolla, hur daggdropparna lyser som silver.

Och du, bevuxen nässlan
Som är klädd i ljusa pärlor,
Och svingande, viskar du till mig lekfullt:
”God morgon!”